Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han ännu var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
J Ii AN-CHRISTOPHE
och det föll honom plötsligt in att förklara
den ej blott i diktarens närvaro utan även för
honom själv; denne började i sin tur strax
att försvara dem som tolkade hans tanke;
han satte sig på tvären och sade misslynt att
han antagligen själv bäst visste vad han velat
skriva. Christophe släppte ej taget och
envisades i sitt påstående att Hellmuth inte
förstod någonting alls. Den allmänna
munterheten varskodde honom till sist om att han
gjorde sig löjlig. Han tystnade och medgav
att det ej var han som skrivit verserna.
Plötsligt insåg han pjäsens absoluta värdelöshet;
han blev alldeles förkrossad och frågade sig
hur han kunnat göra sig några slags
illusioner. Han kallade sig dåre och slet sitt hår.
Visserligen sökte han lugna sig med att tyst
upprepa: »Du begriper ingenting, det är inte
din affär. Sysselsätt dig bara med musiken.»
— Han blygdes dock så djupt över vissa
dumheter, över ett visst anspråksfullt patos, över
det skärande oäkta i rörelser och ord, att
ban stundtals medan han anförde orkestern
knappast orkade lyfta taktpinnen; ban hade
blott lust att krypa ned och gömma sig i
suff-lörluckan. Han var en alltför dålig politiker
för att kunna dölja vad han tänkte. Alla
märkte det: både vännerna och aktörerna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
