Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försumpningen - Medan han väntade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
J Ii AN-CHRISTOPHE
från stiftelsen och andra stadens skolor jämte
deras hustrur och döttrar. Hopträngda i en
alltför liten salong, voro de dock uppställda
enligt rangordning. Ingen uppmärksammade
honom; gruppen närmast honom talade om
pedagogik och hushåll. Alla
professorsfruarna hade kokboksrecept, som de föreläste
med en överflödande stram noggrannhet.
Männen voro ej mindre intresserade i dessa
frågor och knappast mindre kunniga. De
voro lika stolta över sina fruars husliga
talanger som hustrurna voro över männens
lärdom. Christophe stod raklång i närheten
av ett fönster och stödde sig mot väggen. Han
visste inte hur han skulle bete sig; ibland log
han ett enfaldigt leende, ibland förmörkades
hans drag och han stirrade ut i rymden;
ledsnaden pinade nästan ihjäl honom. Några steg
längre bort i fönstersmygen satt en ung fru
som hade lika tråkigt som han. Båda tittade
ut över salongen och sågo inte varandra. Det
dröjde en god stund innan de märkte
varandra, just då de båda vände sig åt sidan för
att gäspa. De utbytte en blick av
samförstånd. Han tog ett steg, hon sade halvhögt:
— Man roar sig.
Han vände ryggen åt salongen, tittade ut
genom fönstret och sträckte ut tungan. Hon
brast i skratt, vaknade upp och gav honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
