Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Sådan var den man...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
JEAN-CHRISTOPHE
— Säg hellre ett djur i sitt bo.
Hon drog sig tillbaka och ryckte på
axlarna.
Christophe märkte att Hassler inte
ämnade ställa några vidare frågor och han
sökte ängsligt att återknyta samtalet. Han
talade om svårigheterna i landsorten, om
människornas tarvlighet och trångsinne, om den
isolering man måste leva i. Han ville med
alla medel väcka intresse för sin förtvivlade
andliga belägenhet. Men Hassler halvlåg på
soffan, lutade sig mot en kudde och slöt
ögonen; han tycktes ej lyssna. Någon gång
lyfte han på ögonlocken och utslungade ett
par kallt ironiska ord eller ett gyckel med
småstadsbefolkningen. Varje Christophes
försök att tala förtroligare klipptes sålunda av.
Kitty kom med frukostbrickan: kaffe, bröd,
smör, skinka; hon ställde den surmulet på
skrivbordet mitt ibland alla papperslapparna.
Christophe väntade tills hon gått ut och
återtog sedan sin smärtfyllda berättelse.
Hassler drog brickan närmare, hällde
kaffe i koppen. Godmodigt och en smula
nedlåtande avbröt han Christophe:
— En kopp kaffe?
Christophe vägrade. Han sökte fåfängt
återfinna tråden, men alldeles översiggiven,
visste han knappt vad ban sade. Hasslers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
