Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Schulz vände samma väg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
367
lians vän. All deras glädje bleknade. Schulz
var för blyg för att säga emot, alltför ärlig
för att ljuga. Han stammade, ville reda ut
sin mening, men Christophe tystade ned
honom med ett kort:
— Nog!
som ej tillät något genmäle. Tystnaden blev
isande. De fortsatte sin vandring. De två
gamla tordes inte titta på varandra. Kunz
småhostade och sökte återknyta samtalet
genom att tala om skogen och det vackra
vädret; Christophe svarade surmulet och
ensta-vigt. Då Kunz mötte så litet gensvar sökte
han att bryta tystnaden genom att prata med
Schulz, men Schulz förmådde inte tala.
Christophe sneglade på honom och hade stor lust
att skratta. Egentligen hade hans missnöje
inte varit så djupt och nu var alltihop förlåtet.
Han tyckte till och med att ban bar sig illa
åt då ban sålunda bedrövade den gamle, men
ban missbrukade sin makt och ville inte synas
ändra åsikt. De förblevo alla tre stumma
under vandringen i skogen. Man hörde de
stackars gubbarnas släpande steg, Christophe
småvisslade oeh låtsades inte se dem.
Plötsligt härdade ban inte ut längre; han brast i
skratt, vände sig mot Schulz och fattade
honom om axlarna med sina starka händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
