Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Många månader förflöto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
JEAN-CHRISTOPHE
Fäderneslandet blev Christophe för
trångt. Han bar inom sig den okända kraft
som obetvingligt vaknar hos vissa fågelarter
vid vissa tidpunkter, liksom havets ebb och
flod — flyttfågelsinstinkten. Då han läste
Herder och Goethe, som gamle Schulz
testamenterat honom, återfann han på varje sida
själar liknande hans egen — ej mer
»jordesöner» slaviskt bundna till torvan, men »fria
andar, solsöner» som omutligt vände sig mot
ljuset varhelst det kom ifrån.
Vart skulle ban vända sina steg? Han
visste det ej! Men hans ögon spejade intuitivt
bort till den latinska södern och främst till
Frankrike: Tysklands ständiga tillflykt då
det befinner sig i trångmål. Huru många
gånger förr hade ej den tyska tanken flyktat
till Frankrike utan att därför upphöra att
förtala det. Till och med efter 1870 steg en
underbar förtrollning från staden som tyska
kanoner hållit i sitt våld, rådbråkad,
rökom-värvd. Alla tankens och konstens former,
både de mest upproriska och de mest
reaktionära, hade där turvis och ibland samtidigt
funnit föredömen och nya ingivelser.
Christophe vände sig, liksom många andra
ångestfyllda tyska kompositörer, mot Paris. Vad
visste han väl om Frankrike? Två kvinnliga
ansikten och några enstaka böcker voro hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
