Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
JEAN-CHRISTOPHE
honom ständigt och erinrade honom i var
minut om hur olika de voro varandra. Huru
många gånger hade han ej velat förtro sig till
henne, men då han stod i begrepp att tala reste
sig en kinesisk mur mellan dem och han
trängde tillbaka sina tankar. Hon anade det,
men hon varken vågade eller kunde framkalla
hans förtroende. Om hon någon enstaka gång
försökte, slöt han blott ännu djupare inom sig
de hemligheter som tyngde honom till marken,
de tankar som han brann av lust att få
uttrycka.
En massa strunt och oskyldiga små vanor
retade även Christophe och skilde dem åt.
Den goda gamla kältade en smula, hon
skvallrade gärna om grannarnas affärer, eller ock
rörde lion med förkärlek vid de första
barndomsminnena: allt som var fästat till vaggan
och den nyföddes skötsel. — Man har vanligen
haft så svårt att befria sig från dessa tidigaste
intryck, det har kostat så mycken möda att
äntligen bliva en man, att man måste reagera
då »Julias amma» drager fram löjliga episoder
som man helst velat glömma. Man har föga
intresse av att föras tillbaka till de primitiva
tankarna, till den olycksdigra period under
vilken en spirande själ kämpat emot den
grova materien och den beklämmande
omgivningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
