Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han vaknade vid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
467
till det minsta, att alla bedyrade att det var
ni som gjort alltihop.
— Jag! ropade Christophe.
— Ja visst, sade flickan lugnt. Det gjorde
ju inte något, eftersom ni var borta. De sökte
er överallt och sände bud åt alla håll.
— Och Lorchen?
— Hon var inte där. Hon kom senare
hem från staden.
— Råkade hon min mor?
— Ja, här är brevet. Hon ville komma
själv, men hon blev också arresterad.
— Hur bar du dig åt då?
— Jo, hon lyckades komma in i byn utan
att polisen märkte henne, och hon ämnade just
fortsätta. Men Irmina, Gertrudes syster,
skvallrade på henne. Och de kommo strax för
att taga henne med. Så snart hon såg
poliskonstaplarna sprang hon upp i sitt rum och
ropade, att hon skulle komma ned igen, hon
skulle bara klä på sig. Jag stod ute i
vingården bakom huset; hon ropade sakta på mig
genom fönstret: »Lydia, Lydia.» Jag kom,
hon hissade ned brevet och kappsäcken och
förklarade var jag skulle finna er. Hon sade,
att jag skulle springa och inte låta taga mig;
jag sprang och här är jag!
— Sade hon någonting mer?
— Jo, hon bad mig lämna er den här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
