Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots all yttre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
38
JEAN-CHRISTOPHE
ved och sedan betänksamt spara på en
tändsticka. — Han var kanske inte heller vidare
försiktig i sina affärer. Han vägrade aldrig
att låna sina vänner pengar och det var inte
svårt att bliva hans vän. Han brydde sig
knappt om att få ett kvitto, och han
upptecknade ytterst slarvigt allt vad man var honom
skyldig; aldrig återfordrade ban det om det
inte erbjöds honom. Han litade på andras
heder, så som han väntade att andra skulle
lita på honom. Han var för resten mycket
mer blyg än hans okruserliga fasoner gåvo vid
handen. Han vågade inte säga nej åt en
taktlös lånesökare och tordes lika litet uttrycka
sina tvivel om att denne ej skulle kunna göra
rätt för sig. Detta tillvägagångssätt bottnade
i både godhet och feghet. Han ville inte såra
någon och ban fruktade varje förolämpning.
Sålunda gav han alltid vika, och då han helst
önskade bedraga sig själv visade ban en så
tillmötesgående iver som om man egentligen
gjort honom en tjänst då man tog hans pengar:
det trodde han nästan själv. Hans egenkärlek
och hans optimism övertygade honom snart att
varje affär var en god affär.
Hans handlingssätt avlägsnade visserligen
inte de behövandes skara. Bönderna dyrkade
honom, de visste att de alltid kunde vända sig
till honom, och de tvekade minsann inte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
