Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots all yttre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
43
ban dem med tårarna i ögonen. Han sov inte,
ban orkade inte äta.
Fru Jeannin insåg nog att de närmade
sig en stor olycka, men bon hade aldrig tagit
del i mannens affärer och begrep ej något
därav. Hon frågade honom vad som var på
färde, han stötte henne hårt tillbaka. Sårad
i sin stolthet lämnade hon honom i fred, men
bon darrade utan att veta varför.
Barnen anade inte faran. Antoinette var
visserligen så pass begåvad att hon liksom
modern hade förkänslan av en annalkande
olycka, men hennes spirande kärlek upptog
henne helt. Hon ville inte tänka på sorgliga
ting, hon inbillade sig att molnen snart skulle
skingras — eller ock tänkte hon att det var
bäst att blunda för dem tills man inte kunde
göra annorledes.
Den som kanske bäst fattade vad som
försiggick i den arme mannens själ var lille
Olivier. Han kände att hans far led och han
led i hemlighet med honom. Men ban vågade
ingenting säga, han kunde naturligtvis
ingenting göra, ban visste ingenting, och han delade
moderns och systerns vidskepliga böjelse för
att tro att det man inte vill se kanske ej heller
skall nalkas. De stackars människor som
känna sig hotade följa gärna strutsens
exempel: de gömma huvudet bakom en sten ocb
inbilla sig att olyckan inte skall upptäcka dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
