Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingen hörde revolverskottet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
53
Dörrarna till barnens rum voro stängda.
Antoinette sov djupt. Olivier börde ljudet av
steg ocb röster, ban skulle velat veta vad det
var, men ban fruktade att väcka sin syster
ocb så somnade ban åter in.
Innan de om morgonen visste något var
nybeten spridd över bela staden. Den gamla
jungfrun kom storgråtande in till dem och
berättade vad som hänt. Deras moder var ur
stånd att tänka på vad det vara månde, hennes
liv stod till och med på spel. De båda barnen
befunno sig ensamma ansikte mot ansikte med
döden. I första ögonblicket var deras fasa
större än deras sorg. För resten lämnade man
dem föga tid till att gråta i fred. Alla slags
hemska lagliga formaliteter begynte strax.
Antoinette flyktade in i sitt rum och spände
med ungdomlig själviskhet alla sina krafter
omkring en enda tanke, som allena förmådde
hjälpa henne att en smula driva undan den
gräsliga verklighet som förkrossade henne:
tanken på den unge man som älskade henne.
Timme efter timme väntade bon på honom.
Aldrig hade ban synts mer intagen än vid
deras senaste möte. Hon betvivlade ej att så
snart ban erfarit familjens olycka skulle ban
skynda till dem och deltaga i deras sorg —
men ingen kom. Inte ett vänligt ord! Inte
ett uttryck av deltagande! Men i dess ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
