Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamma måste de bära...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
JEAN-CHRISTOPHE
nes kall var att rädda brodern, att göra
honom lycklig, även om det bleve på hennes
bekostnad. Den unga adertonåriga flickan,
som hittills varit en smula sentimental och
ytlig, förvandlades genom detta sitt
hjältemodiga beslut. Det fanns inom henne ett
uppoffringsbegär och ett stolt, kamplystet mod,
som ingen kunnat drömma om, hon mindre än
någon annan. I den kris som kvinnan
genomgår dessa vårens första feberheta dagar, då
så många kärlekskrafter fylla bela hennes
varelse och bada den i vågor liknande en
underjordisk bäck som sorlar, svämmar över
och håller själen i ett sällsamt dallrande
tillstånd, då ikläder sig ock kärleken alla former.
Den begär endast att få skänka sig, att bjuda
sitt väsens gåva; varje förevändning är
tillräcklig, och den omedvetna sinnligheten är
redo att omvandla sig till offer. Kärleken
gjorde Antoinette till ett byte för
hängivenheten. Hennes bror, som var mindre
lidelsefull, ägde ej denna tillflykt. Dessutom var
det för honom som offret skedde; det var inte
ban som hängav sig — vilket senare alltid är
lättare och ljuvare då man älskar. Han
kände tvärtom samvetskvalens tyngd då han
såg sin syster giva alla sina krafter och trötta
ut sig för honom. Han sade henne det. Hon
svarade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
