Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela deras liv...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
89
Men barnens stolthet och deras kärlek till
modern uppreste sig emot att deras mor skulle
vara dessa människor, som de ringaktade,
någonting skyldig. De försakade allt, de
sparade in på kläder, nöjen, mat, blott för att
samla dessa två hundra francs — en för dem
kolossal summa. Antoinette skulle velat vara
ensam om försakelserna, men då hennes bror
fick veta vad hon ämnade göra kunde
ingenting hindra honom från att följa hennes
exempel. De mattade ut sig för att uppfylla
denna plikt och voro lyckliga om de varje dag
kunde lägga å sido några slantar.
Efter tre års långa försakelser hade de
förmått få ihop denna summa. Det blev dem
en stor glädje. Antoinette gick en kväll till
Poyets. De mottogo henne utan välvilja, ty
de trodde att hon kom för att begära
understöd. De ansågo det klokast att hindra henne
genom att strax förebrå henne att hon aldrig
lät höra av sig och ej ens meddelat dem
moderns död; de tillade att hon bara visade
sig då hon ville ha hjälp. Hon avbröt dem
lugnt och sade att det inte alls var hennes
mening att besvära dem, hon ville endast
återlämna de pengar hon lånat, och hon lade två
sedlar på bordet samt bad om ett kvitto. Deras
sätt förvandlades ögonblickligen, de låtsades
som om de inte ville taga emot pengarna. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
