Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid ungefär samma tid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
JEAN-CHRISTOPHE
Paris, behövde sol och ren luft. Antoinette
kunde inte förskaffa honom dessa hälsomedel.
De hade inte ens så mycket pengar att de
kunde lämna Paris under ferierna. Återstoden
av året fastnaglade arbetet dem hela veckan
och om söndagen voro de så trötta, att de inte
hade lust att gå längre än till konserten.
Några sommarsöndagar gjorde Antoinette
dock en ansträngning och drog Olivier med
sig till Chaville eller Saint-Cloud. Men
skogen var full av larmande par, varietésånger
och flottiga papperslappar. De funno ej den
naturens gudomliga enslighet som vilar och
renar. Då de skulle återvända om aftonen
voro tågen proppade med folk, de klämdes in
i förstadens smutsiga, låga och trånga kupéer,
där oanständiga scener ofta mötte dem tillika
med buller, skrik, stank och tobaksrök.
Antoinette och Olivier hade inte demokratiska
instinkter och de kommo upprörda och utledsna
hem. Olivier bönföll Antoinette om att inte
upprepa dylika utfärder. Antoinette hade ej
större smak än ban för dem, men hon
envisades trots sin om möjligt större avsmak, ty hon
trodde att det var till Oliviers bästa. Hon
tvingade honom sålunda att göra om samma
promenader, vilka tyvärr gåvo dem samma
obehagliga erfarenheter. Olivier förebrådde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
