Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon återsåg Olivier...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
137
göra narr av eller fördöma i den samhälleliga
morals namn som för tillfället blivit en dogm.
Men de som förneka denna uppfattning äro
blinda. Det finnes ingenting djupare än det
lidande somliga själar erfara då deras
andliga avskildhet vanhelgas av nutidens
vidhjär-tade något plumpa kommunism.
Examen började. Olivier var nära att
inte kunna taga del däri. Han var illamående
och fruktade till den grad den ångest som
under alla förhållanden låg framför honom,
att han nästan önskade bliva riktigt sjuk.
Denna gång lyckades han ganska bra i de
skriftliga proven. Men det kändes hårt att
vänta på meddelandet om han ansåges
lämplig eller ej. Enligt ett urminnes bruk i
revolutionens land — det mest vanebundna i
världen — ägde examina rum i juli, under årets
hetaste dagar, som om man haft den
förutbestämda avsikten att tillintetgöra de
olyckliga pojkar som redan dignade under
ämnenas vidunderliga mångfald, som
censorerna själva till största delen voro okunniga
om. Man redogjorde för betygen å de
skriftliga proven dagen efter den fjortonde
julifesten med dess folkliga larm, munterhet och
stoj, så särskilt plågsamma för dem som inte
äro muntra, för dem som blott begära ro och
tystnad. På torget nära deras hus hade mark-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
