Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liksom en enda...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 121
»O, Tro, rena jungfru av stål...
Sting med din lans nationens förtrampade
hjärtan.»
Christophe tryckte tyst Oliviers hand.
— Käre Christophe, sade Olivier, ditt
Tyskland har tillfogat oss stort lidande.
Christophe ursäktade sig, nästan som om
han varit sknld därtill.
— Sörj inte, sade Olivier leende. Det
goda Tyskland, mot sin vilja, gjort oss, är
större än det onda. Det är genom er som vår
idealism ånyo flammat upp, det är ni som
återupplivat vetenskapens och trons glöd, det
är ni som betäckt Frankrikes jord med skolor,
det är ni som intensifierat Pasteurs
skapar-förmåga, så att hans upptäckter med lätthet
fyllt era fem milliarders krigslösen, det är ni
som återuppväckt vår poesi, vår musik och
vår målning, det är eder vi äro skyldiga vårt
nyvaknade rasmedvetande. Man är rikt
belönad för den ansträngning man gjort, då man
föredragit sin övertygelse framför yttre lycka,
ty man har sålunda, mitt i världens apati,
vunnit en sådan andlig styrka att man inte
längre tvivlar — inte ens på segern. Så
ringa vi än äro till antalet, min käre
Christophe, och så svaga vi än må synas — en
vattendroppe i den tyska kraftens ocean —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
