Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots den ömsesidiga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
j EAN-CHRISTOPHE
men det onda var redan gjort. Ett skarpt ord,
isynnerhet om någon som han höll av sade
det, sönderslet Olivier. Han teg stolt och drog
sig inom sitt eget skal. Det hände även att
han hos sin vän såg plötsliga blixtar av den
själviskhet som förekommer hos alla stora
konstnärer. Han kände att i vissa ögonblick
betydde hans liv föga för Christophe, om det
jämfördes med en vacker musik. (Christophe
brydde sig inte ens om att dölja detta) —
Olivier förstod Christophe; han insåg, att han
hade rätt, men det var en smula bittert.
Dessutom fanns det i Christophes natur
alla möjliga gramliga beståndsdelar, som
oroade Olivier och syntes honom obegripliga.
Ibland var det oförmodade utbrott av en
uppsluppen nästan fruktansvärd humor.
Somliga dagar ville ban inte tala eller ock hade
han djävulska anfall av skadelystnad: han
ville såra. Så försvann han och man återsåg
honom inte på bela dagen och en del av natten.
En gång var han borta två dagar i sträck.
Gud vet vad ban gjorde; han visste det
knappast själv. Det fanns i sanning stunder då
hans mäktiga natur, fjättrad i detta
enformiga liv, i denna trånga bostad, som liknade
en kycklingbur, var nära att brista sönder;
vännens lugn gjorde honom alldeles vild, han
skulle haft lust att göra, honom ont, att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
