Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trots den ömsesidiga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
j EAN-CHRISTOPHE
ring, som alldeles förvirrade dem. Christophe
steg upp ur sin säng och skrev några ord som
han smög in under Oliviers dörr, och följande
morgon, så snart han vaknade, bad han honom
om förlåtelse; eller ock bultade han mitt i
natten på den andres dörr, han förmådde ej
invänta morgondagen, han fick genast lov att
ödmjuka sig. Olivier sov vanligen inte bättre;
ban visste att Christophe höll av honom och
att ban inte alls velat förolämpa honom, men
ban behövde höra Christophes försäkran, och
strax var allt utplånat. Vilket ljuvligt lugn!
Hur gott sovo de inte efteråt!
— Ack, suckade Olivier, att det skall vara
så svårt att förstå varandra.
— Ja, varför behöver man egentligen
förstå varandra"? Jag bryr mig inte vidare om
den saken. Det är till fyllest att hålla av
varandra.
Alla de små lätta sår som de med ängslig
ömhet sökte läka fördubblade endast deras
ömhet. I missämjans ögonblick trädde
Antoinettes själ åter fram i Oliviers ögon. De
två vännerna visade varandra en nästan
kvinnlig uppmärksamhet. Christophe lät inte
Oliviers födelsedag gå förbi utan att fira den
med en komposition, som han tillägnade honom.
Han köpte några blommor, en tårta, en liten
present — Gud vet hur — (ty pengar sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
