Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
j EAN-CHRISTOPHE
endast härda ut därmed i den hägringens slöja
som avståndet väver, i den genklang som
under en annan form återuppväcker de döda
ord som de fordom levande en gång utsagt.
Christophes vänskap lyfte ut Olivier ur detta
konstens dödsrike. Solen silade in i hans själs
undangömdaste vrår, där han sakta tynat bort.
Även ingenjör Elsberger smittades av
Christophes optimism; han ändrade visserligen
inte sina vanor, de voro alltför ingrodda, och
det var inte värt att inbilla sig att han
någonsin skulle bliva så pass företagsam, att han
lämnade Frankrike för att söka lycka
annorstädes. Det hade varit för mycket begärt!
Men han vaknade upp ur dvalan; han
återfick smaken för läsning, för forskning och
vetenskapligt arbete, som han så länge skjutit
å sido. Han skulle blivit mycket häpen om
man sagt honom att Christophe hade
någonting att skaffa med detta nyväckta intresse,
men allra mest förvånad skulle Christophe
säkerligen själv ha blivit.
Bland dem som bodde i huset hade han
först blivit förtrolig med den andra våningens
unga par. Mången gång, då ban gick förbi
deras dörr, lyssnade han till tonerna från det
piano, som fru Arnaud, med fin urskillning
spelade på då hon var ensam. Sedan sände
han dem biljetter till sin konsert. De tackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
