Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
j EAN-CHRISTOPHE
— Jag känner till det där, sade
Christophe, det är av min vän Shakespeare.
— Nej, svarade Arnaud milt, det är av
en fransman som levde före honom — vår
egen Rousard. Ni ser att om det är modernt
att älska musiken i Frankrike, så är detta
åtminstone inte ett gårdagens mod.
Att man älskade musiken i Frankrike
förvånade Christophe mindre än det faktum att
man älskade nära nog samma slags musik som
i Tyskland. I Paris’ artistiska värld och i
de snobbkotterier som han först råkat in i
hörde det till god ton att behandla tyska
mästare som framstående främlingar, som
man väl kunde beundra men dock måste hålla
på avstånd. Man gjorde gärna narr av Glucks
tyngd och Wagners barbari, man uppdrog
jämförelser mellan dem och den franska
förfiningen. Och Christophe betvivlade snart att
en fransman kunde fatta tyska verk, så som
de utfördes i Frankrike. Nyligen hade han
alldeles upprörd återkommit från en
Gluck-föreställning. De sinnrika fransmännen fiffade
upp den stränge gamle mannen och sminkade
hans drag, de smyckade honom, fäste små
bandrosetter på honom, de gjorde hans rytmer
vekare och mjukare, de prydde hans musik
med dekorationer som hade impressionistiska
skiftningar, de muntrade upp den med små
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
