Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han kom den i sanning...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258
j EAN-CHRISTOPHE
samma och vänskapliga samt besjälade av
önskan att stå på god fot med alla; de äro
snarare hågade att beundra och efterhärma
andra än att kämpa mot dem. Men man
frågar inte efter hederligt folks mening och
de äro sällan djärva nog att uttala den. De
som inte våga, om så behövs, uppträda
offentligt äro förutbestämda till att bliva
händelsernas lekboll. De bliva endast ett storartat
och enfaldigt eko, som skänker den ilskna
pressen och partigängarnas utmaningar en
genklang vilken slutligen utmynnar i
Marsel-jäsen eller »Die Wacht am Rhein».
Det blev ett förfärligt slag för Olivier och
Christophe. De voro så vana att hålla av
varandra, att de inte kunde fatta att deras länder
ej skulle känna på samma sätt. Orsaken till
den plötsligt uppdykande fientligheten
undgick dem; detta gällde isynnerhet Christophe,
som i egenskap av tysk inte hade någon
anledning att vara ond på det folk som hans
folk besegrat. Ehuru han sårades av sina
landsmäns outhärdliga högfärd och ehuru han
till en viss grad delade fransmännens vrede
över denna uppfordran, begrep han inte
riktigt varför fransmännen inte ville alliera sig
med Tyskland. Han tyckte att de båda folken
hade så många djupa grunder till enighet, så
många gemensamma tankar, så många upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
