Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louisa låg alldeles...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK 1 295
i varandras närhet. Det var det väsentliga.
— Han frågade med förtrytelse varför hon var
lämnad så ensam. Hon sade ursäktande om
grannkvinnan:
— Hon kan inte alltid vara här. Hon har
sitt arbete ...
Med svag, avbruten stämma, som ej kunde
forma alla stavelserna, uttalade hon några små
önskningar angående sin grav. Hon bad
Christophe att han skulle hälsa hennes två
andra söner, som glömt henne. Hon erinrade
sig även Olivier, ty hon kände till hans
vänskap för Christophe, och hon bad nu Christophe
säga honom att hon sände honom sin
välsignelse (hon ändrade förläget detta uttryck
och använde en ödmjukare vändning — sin
vördnadsfulla tillgivenhet, sade hon).
Kvävningsanfallet kom igen. Han stödde
henne. Svetten rann på hennes ansikte. Hon
bemödade sig om att le. Hon sade sig att nu
fanns det ingenting i världen mer som hon
kunde begära, då hon höll sin hand i sonens
hand.
Plötsligt kände Christophe hennes hand
skälva. Louisa öppnade ögonen. Hon såg på
sin son med outsäglig ömhet — och gick vidare
över gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
