Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lösdrifvarlagens tillämpning på de skörlefvande kvinnorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjufnad, finnes ej någon loflig tid. Hvarför skall man genom
en godtycklig tidsbestämmelse, så att säga, legalisera
»utbjudandet» å en viss tid af dygnet? Och sedan beklagar man sig
öfver de skörlefvande kvinnornas dåliga moral, då de öfverträda
reglementet.
Man säger visserligen: samhället afser ingalunda att
legalisera vare sig otukten eller utestrykandet. Det är emellertid ej
fråga om hvad samhället afser, utan om det omedelbara intryck,
inskridandet gör på kvinnorna, hvilket intryck är fullkomligt
oberoende af lagstiftarens mening och ur uppfostringssynpunkt
långt viktigare än denna.
På besiktningsbyrån kan man f. n. när som helst få höra
följande dialog mellan en kvinna och föreståndaren, som varnar
henne för utestrykande: »Ni är rapporterad för utestrykande efter
kl. 11.» — »Nog är det bra kitsligt af konstapeln att
rapportera mig, bara därför att klockan var 5 minuter öfver 11.»
Tankegången hos kvinnan är tydligen: Till kl. 11 har jag
rättighet att stryka ute.
Vid ett tillfälle hörde jag föreståndaren för byrån uppmana
en kvinna, som skulle inskrifvas, att hon borde resa hem till sina
föräldrar. Hon borde betänka, att om hon stannade i staden
och drefve skörlefnad, riskerade hon att bli dömd till
tvångsarbete. Kvinnan svarade, att hon tänkte ställa sig reglementet
till efterrättelse, och då kunde polisen ej göra henne något.
För kvinnan är polisen den »kitslige», som förmenar henne att
utnyttja den frihet »lagen» garanterar henne.
Kommittén säger: samhället fordrar, att dess medlemmar
utöfva någon nyttig verksamhet, att de arbeta. Den mera
oreflekterande samhällsmedlemmen, som ej lärt sig betrakta
samhället som en person, resonerar helt enkelt: jag måste arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
