Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. De smittosamma könssjukdomarnas utbredning bland de inskrifna kvinnorna. — Reglementeringssystemets sanitära betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det omöjligt för kvinnan att ha ett hederligt yrke. Hon är
uteslutande hänvisad till skörlefnaden och måste således
drifva denna mera intensivt och stadigvarande än den
tillfälligtvis skörlefvande. Det sätt på hvilket uppspårandet
och inskrifningen bedrifves är uppenbarligen ägnadt att
förvandla de »tillfälliga» till »permanenta». Visserligen kan
man på kvinnans anhållan uppskjuta »åläggningsproceduren»,
men hon måste inställa sig till de regelbundna
besiktningarna och är således faktiskt likställd med de inskrifna.
Hennes uppgifter om sysselsättning kontrolleras och om hon
»anträffas», följer obevekligen inskrifningen. Med
erkännandet att hon mottagit pengar af sina kunder är hon såld åt
»systemet» och har faktiskt ingått i »stammen». Tider med
ett mera mildt förfaringssätt hafva förekommit, men
mildheten strider mot systemets fordran på »regelbunden
besiktning». Det är klart, att om man kan hålla 1/5 af
kvinnorna internerade, men samtidigt mångdubblar
antalet permanent skörlefvande, är mycket litet
vunnet i sanitärt hänseende.
En annan skadlig verkan är »kvasi-garantien» af de
byråskrifna kvinnornas ofarlighet ur smittosynpunkt. Hvad
den genom besiktningen åstadkomna kontrollen är värd, ha
vi ofvan sett. Återstår frågan om allmänhetens förtroende
till densamma. Anmärkningen mot »kvasi-garantien» har
man från reglementaristiskt håll bemött med det egendomliga
påståendet att allmänheten mycket väl känner till kontrollens
beskaffenhet[1]. Att motivera en verksamhet med dess
allmänt bekanta dåliga effekt är ju skäligen svagt.
Emellertid har denna sak såväl genom kommitténs
utredningar som vid diskussionen i Sv. Läkaresällskapet blifvit
tillräckligt belyst. Det är ingalunda sällsynt att
läkarenspecialisten får höra sin patient med förvåning och ovilja
utbrista: »Jag kan ej förstå att jag blifvit smittad, hon
hade ju samma dag varit på byrån.» För öfrigt, att
reglementeringssystemet ännu vidmakthålles, beror ju på
läkarnas ofta upprepade försäkringar, att det är nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
