Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
skulle vara huslig och Jenny skulle sitta och lata sig.
Jenny bad om nåd — Cesca röjde upp som en
virvelstorm — stuvade undan alla vilsekomna effekter på
ställen där Jenny aldrig fann dem igen. Till sist bultade hon
felande häftstift i de dukar, som hängde snett och rullade
ihop sig på väggarna. Hon använde sin ena sko som
hammare.
Gram kunde inte bli riktigt klok på fröken Jahrmann.
Hon var alltid vänlig och hygglig mot honom — men
aldrig mer så där innerligt förtrolig, som den där dagen
då de gingo till Ponte Mölle. Stundom var hon så
besynnerligt frånvarande — det var som om hon inte
uppfattade vad han sade fast hon svarade honom vänligt. Ett
par gånger hade han en förnimmelse av att han tröttade
henne. Frågade han hur det var fatt med henne,
svarade hon inte alls. Och då han en gång nämnde något om
tavlan med cypresserna sade hon, för övrigt i mycket mild
ton:
»Ni får inte bli ond, Gram — men jag tycker inte om
att tala om det jag håller pä med — förrän det är färdigt
— i alla fall inte nu.»
Det var honom som ett slags uppmuntran, att han
märkte att bildhuggar Ahlin inte kunde med honom.
Svensken kunde således tänka sig honom som rival — för
resten hade han ett intryck av att Fransiska dragit sig
tillbaka från Ahlin.
När han var ensam gick Helge och tänkte ut vad han
ville säga till Cesca -—- förde i fantasien långa samtal med
henne. Han längtade efter att få tala som den dagen vid
Ponte Mölle — han hade i gengäld velat berätta henne
om sig själv. Men när han träffade henne blev han
osäker och nervös, visste inte hur han skulle få in samtalet
på det han ville, var rädd för att synas påträngande
eller taktlös — rädd för att göra något så hon skulle tycka
mindre om honom. Så märkte hon hans förlägenhet och
kom honom till hjälp, lotsade honom in i småprat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
