Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta binäring, (c.) Linet föryttras dels som
premielärft, dels äfven, som rått lin, det vill säga:
bråkadt och skäktadt. — Man ser allmogen köra stora
lass sådant lin till städerna; men det är mindre
angenämt att möta dem på dessa stadsfärder, ty
de lemna sällan plats för den resandes åkdon, om
ej i diket.
Då jag reste mellan Bergsjö och Gryttje mötte mig
några bönder, som kommo från Sundsvall och körde
midt på vägen, såsom vanligt. Jag höll undan så
godt jag kunde; men det oaktadt körde en af dem
så nära inpå mig att hans kärrhjul fattade i den
lätta vagnen; och emedan hjulen förut gingo nära
vid dikeskanten så nedträngdes åkdonet och stjelpte.
— Men i detsamma var ock mitt tålamod slut.
Med ett hopp och ett: ”halfva vägen hvar!” flög
jag ur åkdonet och rakt på min karl, som nu
kastade tömmarne och sprang.
Jag grep då i hästens tygel, svängde om bondskjutsen
och föresatte mig att föra både häst och
kärra till ”rättvisan,” såsom bönderna stundom
kalla Länsmannen. Han bodde ej långt från den
närbelägna gästgifvargården. Men detta lär ej ha
behagat kamraterna, som kommo strax efteråt. De
fattade i både mig och hästen, menande på: ”att det
vore ej så brådtom.” Jag fann nu att här fordrades
beslutsamhet, och slungade genast de båda orostiftarne,
hvar på sitt håll, i diket, der de beskedligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
