Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faderns död.
23
är dock förklaringen vid närmare påseende ej så
svår att finna, och visst är, att militärbanan för
John Ericsson endast var ett öfvergångsstadium
till en annan, där hans anlag fingo tillfälle att friare
och i en helt annan omfattning utveckla sig.
Faderns ekonomiska ställning hade åter blifvit
bekymmersam, och han beslöt mottaga en honom
tillbjuden plats på Känsö, men önskade, att
hans hustru skulle stanna kvar på Lefsäng i
sönernas närhet. Här på Känsö föll han snart
i en svår sjukdom och afled 1818, i sina sista
dagar vårdad af den trofasta makan, som skyndat
den långa vägen till hans sjuksäng.
Efter mannens död fortsatte fru Ericsson sin
mathållning för de vid kanalen sysselsatta
ingeniörerna och officerarne. Hon ville på detta sätt
ej blott försörja sig och dottern och hjälpa
sönerna, utan äfven efter hand betala sin mans
skulder. Med mycket arbete och försakelse
lyckades äfven detta henne så väl, att hon en dag
med strålande ansikte kunde visa sina närmaste
den sista inlösta skuldförbindelsen.
Arbetsstyrkan vid kanalen utgjordes, som vi
redan nämnt, till största delen af kommenderingar
från de indelta regementena. Vid Hajstorps
station låg en större afdelning, och dess officerare
intogo sina måltider hos fru Ericsson, i hvilkens
hem många äfven umgingos. Här blefvo de
bekanta med de unga sönerna, af hvilka i
synnerhet John fann stort nöje i deras sällskap. De
yngre officerarnes raska och hurtiga väsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
