Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
huvud förstod de ingen annan åsikt än deras egen,
den .var ju så självklar. Så var det en, rektorns
dotter, jag kände nog igen henne på farsan
hennes, som kom upp med, att du borde bojkottas,
det vore ett enkelt sätt att stuka dig. Man var väl
inte tvungen att handla hos dig heller, fast alla
människor gjorde det av gammal vana. Ingen
opponerade sig mot denna lysande tanke. Alla
skulle tvärtom tala med sina mödrar därom, de
visste att där togs för hundratals kronor om
året hos dig bara från borgmästarns till exempel.
Nu kära mor, skulle det förstås varit jag, som
ställt mig upp och avslöjat mig som din son och
sagt dem vilka små gäss de var. Men jag gjorde
det inte, jag öppnade inte mun, bara satt och
sneglade på min själs härskarinna, när jag kom
åt. Jag brydde mig inte om, att jag for bort från
mitt hem i stället för till det. Jag ville i min yra
inte träffa dig på söndan. — Sen hörde jag ju av
deras tal, att du inte kommit hem än, så då gick
den skammen åtminstone över. Emellertid så
satt jag kvar mil efter mil. Man bjöd mig på
kaffe, på kaffe köpt hos oss. Jag åt deras bullar,
som skymfat dig. Jag visste, att det var
skurkaktigt, men passionen för fröken Agneta — tycker
du inte att det är ett vackert namn — -dödade varje
hederskänsla. När vi kom till en järnvägsstation
frågade chauffören, om det inte var bäst, att jag
steg av. Ja, där stod jag nu! Och inget tåg
gick åt Gustavsfors mer på den kvällen. Och
nu är jag åter på verkstan, en bild av sotig för-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
