Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
till affären, men därpå så småningom minskade
sina inköp och fyllde i med rekvisitioner från
Stockholm.
Han medgav att omsorgen om egen
säkerhet vore motiv att ge sig in på nya äventyr,
som han möjligen kunde gilla. Men han ansåg
att dessa skäl vore bra svaga, odi att
grevinnans rädsla var överdriven.
— Det är inte så mycket rädsla, sade Ingår,
som stolthet och lust till oberoende. Jag vill
inte krusa för fruarna. Tror kammarherrn att
landshövdingskans stockholmsrekvisitioner är den
enda varning jag fått? Men jag vill äntligen bli
min egen! Och hon satte en bestämd punkt för
sitt tal med paraplydoppskon i sanden.
— Att tro, att man nånsin här i livet kan
bli sin egen, anmärkte kammarherrn medan de
gingo vidare, och därmed återtog han den
avbrutna trädgårdsdiskussionen.
— Är det bara en plan, eller är det ett
beslut? frågade han därpå tvärt.
Ingår försäkrade, att det bara var en idé, men
måste medge att det var den mest bestickande
idé, hon någonsin burit på ända sen hon gick
i Amerika och funderade på att återvända hem.
— Jag tycker nästan, sade hon, att det är som
om den tiden kommit åter. Jag börjar känna mig
lika hemlös på Kungsgatan bland mina fina
kunder, som jag den gången var i New Haven. Jag
längtar till mitt eget folk. Jag inbillar mig också
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
