Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
han ge sig av. Hon visste, att det skulle bli tomt
efter honom på Plogstad, och visst kände hon
hans närhet i bröstet. Hon visste, att hon bara
behövde se upp och småle, när hon mötte hans
ögon, och han skulle i samma ögonblick vara
hos henne. Hon undrade vad hon då skulle erfara,
undrade kanske med ett snabbt beklagande, att
hon inte kunde experimentera för att veta. Fanns
det en tvekan, en längtan, en svaghet,
någonstädes i hennes hjärta? Hon vägde snabbt:
gifter man sig med ingenjörer? Kusin
Charlotte hade begått något i den vägen, men han
var disponent och rik, och förde manuna till
bordet häromdagen. Hon ville just se montören
och mamma — —
Och hon reste alltså icke sitt huvud.
— Ni har inte ett ord att säga. Nu kom
han närmare av sig själv, och då rådde hon
verkligen inte för det. — Törs ni inte se upp,
en gång?
Hon försökte möta hans blick allvarligt.
Jag begår inga dårskaper, började hon, men
tystnade, då hon såg hans ögon, som först voro
muntra och fräcka som vanligt, skifta uttryck
och bli mycket allvarsamma. Orubblig och
beslutsam stod han framför henne. Hon började
förstå, att det kan finnas tillfällen, då en fröken
Jerneploog begår dårskaper. Hennes hjärta slog
hårt, en skälvning for över hennes ansikte, och
komprometterad, generad vände hon sig hastigt
om och skyndade upp mot byggningen.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
