Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOANÖ
I själva verket hade Allan endast helt
flyktigt tänkt på att emigrera. Han hade goda
möjligheter i sitt eget land, och därför föreföll
det inte så lockande att resa till ett
främmande land och bryta sig en bana. Han hade
en hel del privilegier och förmåner i eget land
till skänks, ehuru han inte kom ihåg det. Men
medan han talade med Agneta blev han alltmer
beslutsam. Han lät bedja sig att stanna, att
åtminstone komma igen och göra fruktbärande
sin erfarenhet i eget land. Han sade henne, att
han beundrade den patriotism, som framlyste ur
hennes bemödande att rädda en basse åt
regementet, men han kunde ju inte undgå att ta
något av hennes iver åt sig för egen räkning.
Till slut lovade han att tänka på saken.
— Men reser jag, sade han som slutkläm,
och aldrig kommer igen, så har ni en rekryt på
ert samvete, fröken Agneta. ^
Hon tog detta på fullt allvar, började gräla på
honom, kalla honom omanlig, ovärdig att vara
svensk. Varpå hans replik naturligtvis blev den,
att då var det bäst att låta bli att vara det. Hon
blev ursinnig på honom nästan som en syster,
och han retade henne fullt kallblodigt till den
punkt, då hon lämnade rummet och slog igen
dörren.
Då tog han fram den bok hon läst och såg
att det var »Fröken Julie».
Och han lämnade Plogstad försjunken i djupa
och dystra funderingar.
05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
