Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
sig själva nog. Och hon utvecklade all den
klokhet och snabbhet varav hon var mäktig för att
nå sitt mål. Hon tvang diskussionen att gå de
vägar hon ville, att dela upp ämnet, att följa
en plan. Ofta hände att missförstånd uppkommo,
därigenom att den ena utgick från något som
bekant och självklart mot vilka andra
protesterade häftigt och häpet. Men Ingår hade ett sätt,
som ingen kunde motstå, att utlägga den enas
mening för den andra. Hon utgick alltid från
en sak som självfallen, att alla voro fulla av
god vilja.
Då det blivit fastslaget, att man ville
samarbeta, blev frågan: varmed ska vi börja?
En grupp ansåg, att det inte kunde bli tal om
annat än att man skulle börja med
landstormens utrustning; och överstinnan, som visste att
inte ens översten kunde neka till att här var
något, där intendenturen måste vara tacksam för
kvinnoinblandning, talade vackert för att den
skulle få något på fötterna och något att byta
med. Men en annan grupp — fröken Carlson
företrädde denna — ansåg, att staten borde sörja
för deras fötter, som den kommenderade ut mot
fienden. Här blevo de mera sakkunniga oroliga,
varvid fröken Carlson anmärkte, att inte förstod
hon sig på försvarsväsendet, men väl på
speceri-branschen, varför hon ansåg, att principalen och
hon nog skulle reda ut det där förrådet för
nödlidande familjer ensamma, utan att ta någon
tid från landstormen, överstinnan önskade i
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
