Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
ihop ramen och lade ner den igen. Den tanken
vågade hon icke tänka till slut. Skulle det hända
gossarna något, så betydde det för henne slutet
på allting, ja på familjen. Men hon var inte
van att ge sig över, och när Victor vaknade,
och Gudrun kom tillbaka, hade hon redan
återvunnit frid vid tanken på, att de stodo under
Guds beskydd och vid generalstaben.
Agneta mötte föräldrarna vid
järnvägsstationen. Hon kunde egentligen inte säga, vad
det var hon väntat sig, men det beredde henne
en viss missräkning att finna, att fadern med allt
detta, som hänt sedan de reste, dock såg friskare
ut än förr, att han genast märkte, att
bilkaros-seriet inte var alldeles så blankt, som det borde
vara–Hon kastade sig dock häftigt i hans
armar och frågade mycket oroligt efter hans hälsa.
Modern tycktes hon snarast undvika, och denna
tänkte nu som många gånger förr: så litet hon
bryr sig om mig jämförelsevis! Men efter vanan
hade hon inte tytt rätt Agnetas uppförande.
Agnetas oro, hennes skygghet inför modern hade
sina särskilda skäl.
Och efter som dessa ändå måste fram,
samlade Agneta sitt mod och sökte modern i hennes
arbetsrum senare på aftonen, när fadern kommit
i ro. Hon ville inte ha en natt lik de tre fyra
sista, om hon kunde slippa det. Landshövdingskan
satt vid skrivbordet, och när dottern kom in,
anvisade hon henne en plats med en gest, tänkte
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
