Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
sig solidarisk. Jag tror inte det blir någon av
oss, som går dit.
Men Ingår bad överstinnan att inte stanna
hemma.
— Jag tycker det kan vara bra att veta,
att jag har en vän däruppe.
Överstinnan var bedrövad. — En vän? Och
vi som var vänner alla ännu i går. Men det
kan jag försäkra, att nog ska j a g hålla på våra
radikala vänner.
Det var ett löfte. Det skulle hållas. Men
ack så svårt det syntes henne ju närmare
stunden kom för sammanträdet på residenset! Att
säga emot var något oerhört för den, som var
van att vara så obegripligt sympatisk. Och att
resa sig mot Beatrice och Maria Arvander, som
hon hade så stor respekt för — vid blotta tanken
krympte hennes ömma lilla hjärta ihop. Ett
ögonblick önskade hon att det funnits någon av
de andra, som kunde tänkas vilja framföra
synpunkterna, så att hon själv blott behövt instämma.
Men å andra sidan, hennes stolthet förkastade
utvägen att be någon om hjälp. Hon var en
krigares hustru, och det var ju hon själv, som
åstadkommit samlingen den där oförgätliga
tisdagen och dragit in fru Gunnarson. Det var
helt enkelt hennes verk, som nu skulle sprängas!
Beatrices uppförande verkade som en ren och
osminkad förolämpning mot henne själv, och
därför också ytterst mot regementet. För resten,
varför hade hon inte blivit ombedd att underteckna
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
