Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
till Lova för att fråga efter hans hälsa, efter som
han inte sedan svarta veckan synts i staden,
men hennes hopp var att Lova inte skulle låta
henne gå utan att ha underrättat kammarherrn om
besöket. Denna beräkning slog heller inte fel,
ty Lova hade ett gott hjärta och tyckte synd
om kammarherrens ensamhet. Hon hyste en
medelålders kvinnas välvilliga och något överseende
moderlighet mot den gamle husbonden och
älskaren genom många år och snedsprång. Fru
Gunnarson, som endast vikarierat för henne själv ett
par månader, hedrade hon inte med den minsta
svartsjuka. I vilket förhållande hon än under
denna tid stått till kammarherren — och Lovas
fantasi räckte endast till att utmåla sig ett —
så hade det varit kort i jämförelse med hennes
egen av åren om också ej av troheten helgade
förbindelse.
Alltså, hon gick upp till kammarherren, som
satt i biblioteket med balkongdörrarna öppna och
knappt fattade vad hon sade, så perplex var han
över den franska roman han nyligen rekvirerat
och nu avslutat. Han var fullkomligt
desorienterad. Vad ville detta säga! Intet lättsinne, ingen
hemlig amour, ingen skepsis, men en blek plikt
och stränga seder, lasten bestraffad utan ett
småleende, moral från början till slut. Puré et chaste,
chaste et puré, ta mig fan, om jag begriper ett
enda dugg. Och femtionde upplagan! Hur fan
har det kunnat gå så fort!
— Vem, sa Lova? Jaså, fru Gunnarson?
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
