Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNG
vårt förstånd. Hon begagnade samma par tre
obetydliga fruntimmer ideligen som folk på sina
upprop. En sömmerska, som sitter och syr hela
året om på residenset, och andra i samma stil.
Folk, vars namn vi inte fäste det bittersta avseende
vid, men inte tänkte hon, att det var någon skillnad
mellan oss.
— Hon serverade dem ut och in som
konstgjorda smörgåsar till nubben! Kammarherrn var
road, men då han märkte, att hans gäst inte just
nu var hågad ta Beatrice humoristiskt, frågade
han helt allvarsamt och deltagande, vad det här
betydde för hennes påbegynta företag, soin han
läst om i Rudmans tidning.
— Det betyder, att vi blir färre om dem,
svarade hon, men det gör i och för sig inte så
mycket. Det vi börjat, hoppas jag att vi ska
kunna fortsätta. Men jag hade tänkt vi skulle
bygga högt på enighetens grund, och nu ser jag
att den ingenting var att bygga på.
— Jag vill minnas, att grevinnan i våras
planerade någe företag, kooperativt eller hur, och
att ni, kooperativa kvinnor, skulle bli er själva nog.
— Ja, sade hon, jag får väl återgå till det
idealet nu. Bara jag kan få pengar att starta
med. Men det var inte om det jag drömt den
sista tiden.
Kammarherrn ville veta vad det då var, om
det inte var kooperationen, hon tänkt sig, för
den händelse att enigheten fått fortfara.
— Fred! Hon sade det halvt självironiskt,
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
