Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
släktets uppehållande nedstiga däri. Men
sannerligen, om lilla magistern i dag kommit och
bekänt ett fall från sina principer, skulle Ingår
blivit vida mindre förvånad än hon blev vid
fröken Carlsons ankomst. Hon hade nämligen
alltid i sitt stilla sinne misstänkt lilla magistern.
Att uppställa kärleksinstinktens dödande som ett
livsmål ansåg hon i själva verket vara en oerhörd
komplimang åt Eros, en förstucken hyllning åt
den kraft man smädade.
En annan sak var, att lilla magistern
knappast skulle komma till Ingår med några sådana
förtroenden. Hon hade för länge sedan upphört
att diskutera dessa frågor med Ingår, sedan hon
funnit att vännen icke hade något sedligt patos.
Och varifrån skulle hon fått det? Hon var
den mest renhjärtade människa. Hon förnam sig
nu för egen del långt bortom hjärtats nycker,
hunger och besvikelser. Ingen nämnvärd frestelse
hade nått henne under dessa år, och ingen hade
hon sökt. Ty hon räknade varken någon
handelsresandes eller framåtsträvande yngre
konkurrents närmanden eller kammarherrens först
ohe-derliga, sedan hederliga anbud. Hon ansåg sig
därför inte behöva befara någon för framtiden.
— Men skulle frestelsen komma och jag göra
någon dumhet, kunde hon säga, så får väl det
gå, det med.
Hon hade alltså väl mycken älskvärd och
godmodig förståelse för förälskade, men ingen
brinnande medkänsla, ingen inbillning, och de, som
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
