Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNO
XII.
Biskopshuset åtnjöt ett utomordentligt
anseende i stiftet. Själva biskopsgården, där den
låg inne i sin vida trädgård och park, bar prägel
av soliditet och välmåga. Det flerhundraåriga
bostället var kort före den nye biskopens
tillträde och till stor bedrövelse för honom
nedrivet, och på dess tomt uppfört ett nytt, en
stor, tung tvåvåningsbyggnad ined skiffertak. Den
nedre våningen var fodrad med granit uppöver
fönstren, den övre rappad i stenens färg. Det
hela var stilrent och ledsamt. Men den mossiga
grå stenmuren stod kvar sen gamla tider, för
den hade biskopen stritt som ett lejon. Den
omgärdade parken på tre håll, den fjärde gränsen
utgjordes av Gustavså, som just här flöt snabbt
och virvlande förbi mellan två vattenfall. Bruset
från fallen var för biskopen ställets största behag,
det och så pilarna, som släpade sina gröna armar
i vattnet.
Ett av dessa fall drev nu som i urminnes
tider Sanct Annæ kvarn, men Sanct Anna själv
stod numera i biskopsgårdens grandiosa entré.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
