Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
nöjen och njutningsmedel för att kunna ge till
olika försvarsändamål, och de gladde sig, när de
lade sitt huvud ner på kvällen, över att
generalstaben haft ännu en dag på sig, en dyrbar nådatid.
De tillhörde båda de optimistiska
fosterlandsvännerna, de som sade vänta bara!
Biskopen däremot var plågad, tyst och
sömnlös. Kriget hade kastat in honom i en mängd
av nya problem. Till sin hustrus bestörtning sade
han offentligt, att han bedrövades för alla folk
lika.
När hon hörde detta, beslöt hon att visa
Karl Gustav en särdeles uppmärksamhet. Hon
erbjöd honom att få ha en liten fest nere i
flygeln, där han bodde, och få bjuda, vilka han
ville.
Karl Gustavs första tanke var: så fånigt
att inte Allan är hemma! Men, tänkte han
därefter, han måtte väl kunna komma, om man
telegraferar efter honom. Jag kan ta det på en
söndag, och han får resa på nätterna. Karl
Gustav visste nog, hur han skulle stilisera
telegrammet, och han fick också jakande svar.
Därefter redde han sig till att bjuda de övriga
gästerna. Det var ingen svårighet att träffa
flickorna Jerneploog, de kommo ofta till
biskopsgården, där Röda korset hade sitt huvudkvarter.
— Blir det många, Karl Gustav, sade de, ska
vi vara fina?
— Var så fina ni har hjärta till.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
