Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
döden bara för det. Han älskade Agneta. Hans
kärlek var ren, vild och öm. Det var orimligt,
att den skulle stickas ner eller skjutas utan att ha
mött hennes och nått sin fullkomning. Nej’, han
trodde det inte! Om de femhundra dagarna, av
skäl som han inte gitte reda, eller röja bort,
vore ett steg på vägen mot henne, så skulle de
vara honom som en dag!
När Karl Gustav och Gudrun gingo upp till
stora huset för att hämta stearinljus, följde han
dem blott långsamt med Agneta.
— Han frågade: vill Ni, att jag skall göra
det?
— Ja, svarade hon.
Han fann hennes mun, och hans kyss var lätt
och skygg.
Strax innan de skulle bryta upp, ställde han
sig mitt på golvet och svängde sin gitarr över
huvudet, så att det sang i luften som
kyrkklockor.
— Jag följer med dig Arvander!
Agneta blev blossande röd.
Men i dörren stod biskopen och såg
på dem.
När Allan kom hem från biskopsgården, satt
hans mor ännu uppe. Hon hade varit kallad till
borgmästarn samma dag och fått del av
testamentet. Det hade överraskat henne och gripit
henne. Särskilt kände hon sig tacksam mot
kammarherrn för den taktfulla form han givit gåvan.
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
