Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
Rudman, redaktörens bror; det blir strid, fru
Gunnarson, sade han, när de möttes uppe i
rådhuset. — Vill ni hjälpa mig då? frågade hon mera
på skämt. Den andra var mor Marit, och då blev
hon rädd.
— Lämna åter det orättfångna godset,
olyckliga barn, sade modern. Det lönar sig inte att
vara stursker, för du får ändå aldrig behålla det.
Ingår gick Allan till mötes i tamburen. Hon
ville gärna tala med honom om alla dessa saker,
fast det var sent. Nog borde han väl ha någon
mening om, vad det kunde kosta att inreda en
konservfabrik.
Men Allan förekom henne.
— Vet mor vad, sade han genast, jag
funderar starkt på att exercera i höst, så har jag det
undangjort, och så får jag sällskap med Arvander.
— Hur har du kommit på den idén? frågade
Ingår, men hon ansåg, att hon visste det.
— Ja, idén har jag nog haft förr, men vi kom
att tala om det nu på biskopsgården.
— Ja, svarade hon, jag förmodar att du tänkt
noga över vad det betyder för dina studier och så
vidare, så det behöver jag inte dra fram. Men
du har väl starkare skäl för än emot.
— Det är delvis en hederssak, så som
ställningen nu är, sade Allan, och rätade litet på sig.
Man får ta livet sådant det är, mor, och inte
låtsa att det är sådant man ville att det skulle
vara.
— Ska inte människan betvinga livet och neka
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
