Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
kanske kritiserade. Han kunde inte förstå, hur
lustigt de tyckte det var att ha någon, som
försvarade dem, och att inte behöva stå i själva.
— Ja, skyndade han sig att säga, när Sten
förklarat att tanken på ett orörligt kvinnosläkte,
medan allt annat förvandlades, gav honom en
fullkomlig skräcksyn, ja, herre gud, det må så vara,
att ett nytt samhälle fordrar en ny ekonomisk
orientering av kvinnorna, och det är kanske dumt,
att vi har så svårt att vänja oss vid det,
men —
— Det är något mer än en ekonomisk
orientering, förklarade Sten. Det är det, förstår du,
och så något nytt. Jag föreslår, att vi kallar det
civilisation, trots allt. Du kan väl inte neka till
att det vore rätt bra, om kvinnan lärde sig
medarbeta vid kulturbyggandet på ett annat sätt än
hittills. I närvarande stund förefaller kulturen ju
bra ensidig, se världskriget.
— Ja, sade advokaten, det där låter
försvarligt. Men —
— Men? inföll Ingår.
Han böjde sig fram emot henne och smålog.
— Kvinnan är nu en gång ett irrationellt
begrepp, sade han blott. Han hade inte lust att
reda ut för de andra, vari hans motstånd låg.
Han hade dyrkat sin döda mor, som inte varit
märklig på annat sätt, än att hennes moderliga
ömhet varit ett intill döden fullkomligt outsinligt
kapital att ta av. Han hade nog hört talas om
samhällsmoderlighet och så vidare, men kunde
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
