Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
som han på sista tiden träffat nästan dagligen
och som, aura eller icke aura — som om jag
skulle haft någon sån för resten — dock är Ingår
Gunnarson, en kvinna för sig, en rik och stark
människa, som han sade härom dagen.
— Jag tycker, det vore nästan sakrilegium att
nalkas en sörjande mor med begär och anspråk.
— Är inte det anspråk då att begära, att
hon ska släppa till sin Son. För resten är livet
bara en kedja av helgerån.
— Jag tror du citerar dig själv? Han
skrattade.
— Ja, än sen då. Nu är cigarretten slut,
så du får inte störa mig längre. Jag /måste
se hur det undermedvetna skött sig under tiden.
Går du?
— Bara ner på sätteriet. I alla fall, så önskar
jag, att du måtte ha misstagit dig. Men skulle
du ha rätt, så är det skönt att veta, att fru
Ingår är en människa, som varken kommer att
bruka eller missbruka hans känslor.
— A, vad det vore snopet!
Det var första gången efter Allans död, som
Ingår besökte sina vänner. Hon skulle inte ha
gjort det nu heller, om hon inte varit tvungen
att återupptaga sitt arbete på Visthuset, och
tillsamman med Greta Rudman gå igenom de
svar, som kommit på interimstyrelsens inbjudan
till aktieteckning och medlemskap. Men hela
företaget låg nu i en annan belysning. Visthuset var
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
