Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
med gått ut i ett annat rum och satt och
skrev.
Hon trodde, att tystnaden varat hela tiden
hon varit borta, och blev helt förskräckt över
att man hade till den grad tråkigt i hennes hus.
— Var så goda, sade hon, det blir bara te.
Kom genast Sten, vad är det för ett sätt?
Hennes tankar sökte blixtsnabbt efter något
att tala om och fastnade olyckligtvis vid lilla
magistern. Hon kunde berätta, att denna kommit
till insikt om att hon varit begagnad av
landshövdingskan för hennes syften. Hon ångrade
nu gränslöst, att hon inte tagit donationen, hon
kunde ju ha sökt anslag i stadsfullmäktige för
de olyckliga fem åren som kommit henne att
tappa huvudet, det hade varit lättare att få. Men
nu var det så dags.
— Och därav följer, fortsatte Greta, och
hennes hand, som höll tekannan, darrade litet, att
hennes känslor mot dig förändrats. Hon har
till och med bett mig fråga, om det inte är
någon möjlighet för, att ni kan sitta kvar ’båda i
F. K. P. R:s styrelse. Hon vill inte gärna att
du ska gå, säger hon. Seså, nu har jag sagt det.
— Det kunde du ha besparat dig, svarade
Ingår kort.
— Du är obeveklig då?
-Ja.
— Då håller vi dig kvar, och hon får gå,
sade Greta bestämt. Jag är övertygad om, att
vi är tillräckligt många ententevänner till det.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
