Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
fyllda, och har varit så skonad. Ända till den
sista tiden.
— Ni som levat ensam — —
— Än sen, sade hon. Ensam, på sätt och
vis, men människor har varit nog älskvärda att
behöva mig. Min son och min mor hade bara
mig att lita till.
— Jag förstår, att det skall ha varit en gruvlig
sorg, Allans död. Men den bleks med åren även
om förlusten i och för sig är oersättlig.
— Jag sörjer redan nu icke gossen så mycket.
Men jag sörjer över att det ingenting är att
sörja över, när en ung präktig man dör. Jag är
också glad och nöjd över min lilla dotters död,
för länge sen. Ett barn är ingenting att glädjas
över. »Ve den kved, som fött haver.» Men låt oss
tala om någon annan än mig, jag har ju intet
monopol på att sörja, eftersom vi alla står inför
samma verklighet.
— Det finns inte ett världskrig, om det är
det ni syftar på, det finns millioner, ett för varje
art av människa. För jobbare och vrakplundrare
är det ett välsignat krig, för brinnande patrioter är
det ett heligt krig. Ni ser det som ett allmänt
fall av mänskligheten, och för er har det ett
särskilt besvikelsemoment, efter vad jag kan förstå,
ni har missräknat er på kvinnornas solidaritet;
ni nöjer er inte med de små prov på den, som
dock enligt Greta har förefallit. Ni skulle velat
underverk.
— Jo, det är nog riktigt vad ni säger. Hon
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
