Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Nej, hon hade inga röster alls hört, det
kan ni ha rätt i.
— Jag menade inte så. Jag menade att Gud
sagt till henne: mitt barn, bry dig inte om att
livet är villervalla och dårskap och fasa. Följ
den man, som vill ha dig, och var hos honom,
och var glad som en fågel med dina barn, älska
dem och vårda dem och tänk aldrig på att de
bara är nya kalkar för mig att hälla mitt överflöd
av smärta i. Om Allan hade levat, så tror jag,
att jag önskat — varje ord kom med stor möda —
att han — — — Allan var kär i en ung flicka,
knöt hon vid efter att ha stramat upp sig — jag
önskar att hon varit en av dem, som älska
okonstlat och är rädd om dem de älska. Men hon
frågade inte efter honom, bara hon fick honom dit,
där hans död väntade, och han gick —
— Vem var det? frågade han utan att tänka
sig för.
— Han är död nu, svarade hon blott, men
förlåt mig, det är sent nu, och vi är väl så
tämligen på det klara med varandra?
— Ja, jag ska gå, men på det klara? Nej,
därtill är det för mycket motsägelse i era skäl.
Jag skall be om uppskov för vidare bevisning.
Än talar ni om det lidande en förbindelse mellan
oss kunde komma att medföra, alltså förutsätter
ni något djupare, kärlek, än understryker ni att
ni är bortom all erotik.
— Ja, lös den gåtan, herr Olle Rudman, så
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
