Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNO
ögon som hundratals andra kvinnors denna
morgon, och hon var inte missnöjd därmed. Det
visade att hon stod över partierna.
— Såg du någonsin den där unge mannen?
frågade hon Gudrun.
— Ja, ’småsnyftade Gudrun, flera gånger.
Sist var det på Karl Gustav Arvanders bjudning
i höstas. Stackars Allan, han visslade dansmusik
och dansade till, och aldrig har jag tänkt mig
någon, som visslade som han. Dansa finns nog
de, som gör lika bra.
— Varför grät Agneta?
— Därför, att det var hon, som på den där
bjudningen övertalade honom att exercera i stället
för att vänta efter Teknis. Går mamma ut med
mig-, jag tänkte mig till den där snickarn, som
Göran fått adress på.
Gudrun hade av världskriget tått ett
uppslag: krigsbröllop. Hon hade satt sig i sinnet,
att hon skulle bli en krigsbrud själv, och för den
skull gällde det att skynda sig, ty hon riskerade
att det antingen blev fred eller krig, innan hon
var redo.
Till hennes stora ledsnad kunde dock inte
modern följa med henne på förmiddagen. Och
sen reste hon till Stockholm. Men hon förstod
ju, att det inte hjälpte att be, eftersom det var
damer ur länskommittén, anförda av tant Alarik
själv, som väntades till residenset.
Landshövdingskan Beatrice Jerneploog, född
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
