Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Ser du, viskade Greta till magistern, vad
var det jag sa ?
— Människor vet inte vad de gör varandra,
tänkte Ingår. De rullar sin nästa i spiketunna, och
när man sen är riktigt sönderhackad, kommer de
och frågar, om det kan få vara som förr.
Men de konverserade under de mest höviska
former, medan blanketten fylldes i, och lilla
magistern tog upp och betalade sin obligatoriska
andel med ens.
— Nu måtte de väl gå, tänkte Ingår, som
nästan vacklade under dagens samlade trötthet.
Men nej: vill du inte vara snäll och släppa ut
oss kontorsvägen, när du går? sade de.
— Du kan nog inte gissa, började Greta
Rudman sedan de kommit ut på gatan, och hennes
röst uttryckte så pass mycket tvekan, som hon
var mäktig, varifrån vi kommer? Vi har varit på
flickskolestyrelsens sammanträde, det vill säga,
Stina Wetter har, och jag sökte upp henne sedan
för att få en artikel. Och kan du tänka dig,
gymnasiet har gått igenom! Det var väl en glädjande
nyhet? Hon hade alldeles glömt, hur hon en
gång försökt att egga upp sin man och Ingår
att sätta sig emot gymnasieförslaget. Från och
med nästa läsår har vi nog flickgymnasium här
i Gustavsfors. Stina kan berätta för dig hur allting
gick till.
— Om det intresserar Ingår att höra, sade
hon nästan ödmjukt.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
