Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
hon, med det förfärliga är, att jag ångrar mig,
jag orkar inte, jag är för trött, jag är feg, jag
är slut, jag duger inte till att sköta en kooperativ
affär, vad skall jag göra?
— Gå på, sade han, det om något är väl en
hederssak.
— En hederssak? upprepade hon, alldeles
som om hon glömt vad de nyss talat om, ja,
men tänk om jag inte kan sköta vad jag fått
mig anförtrott, så; att alla deras små fattiga andelar
ryker, och detta kvinnoföretag ändar i fiasko,
Ni som är jurist, finns ingenting att göra, finns
ingen återvändo för mig?
— Ingen, sade han, lyckligtvis, jag kan inte
tänka mig något fegare. Nu fortsätter ni bara.
— Jag kommer att stupa.
— Ja, om ni stupar, när ni gått så långt
ni orkar och inte mer kan röra en lem, då blir
det en annan sak. Det är ingenting att säga
om. Det är tillåtet. Men vill ni verkligen påstå,
att ni inte orkar försöka?
Hon såg på honom och återtog sin vandring.
— Om vi alltså ändå ska, så låt oss inte
sinka oss mer, utan gå vidare.
Och hon kände något av vad ett träd måste
känna, då man bränner in med en glödande
stämpel en krona i dess stam till tecken, att det
fridlyses och icke får fällas: smärta och stolthet.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
