Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
— Allan är död, mor, svarar Ingår långsamt
och tydligt.
Över mor Marits drag sprider sig ett uttryck
av förvåning, inte över att Allan är död, det
tar hon med ro, såsom något helt självfallet,
utan däröver, att hon kan göra sig förstådd och
få svar.
— Nej, att du hör nu, å svarar? I jåns
ropa ja mö högare och kröp in i ditt öra, men
du märkte inte nåt. Var var Allan, sa du?
— Allan är död, mor, upprepade Ingår.
— Men han är väl inte döare än jag, så
därför kunde han väl vara här?
— Mor har visst drömt nånting.
— Ja, det kanhända, svarar mor Marit, foglig
som alltid fordom, ja de kanhända, du ska väl
veta. Jag är väl inte heller döer jag då,
eftersom du svarar — kom hit med din hand.
Ingår grep om moderns i ett fast grepp.
Känner inte mor min hand nu?
— Jo, jo visst gör jag de. Men se jag
vet ändå inte, om jag har rent drömt. För jag
har för me, att jag var allt så dö ett tag, men
var inte lessen du, de va så lätt som å slå igen
psalmboken vid juldans evangelium och genast
öppnan vid anndan igen.
— Kanske jag ska läsa en vers ur
psalmboken för mor, frågar Ingår, som tycker,’att det
tröttar mor att tala och fundera så mycket.
— Ja vars, säger mor, gör du de du, lite.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
