Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltihop är sant. Och jag är så glad, så jag
kan inte så säga.
— Jag med mor. Ingar kysste henne under
tårar.
— Nu ska du inte vara ledsen, för det är
ingen sak å dö. Och du ska aldrig tänka på
det tråkiga, när jag är dö igen. För nu vet
jag ju och säger tydligen ifrån, att rösterna talade
falskt på dig. Du kan gärna säga det till Fina.
Ingar lovade, och mor Marit sjönk ner i
en stilla dvala. En gång bad hon Ingar lägga
sin hand på hennes huvud. Hon tyckte att det
var så lätt, att det skulle kunna fara upp och
sätta sig i taket, som en leksaksballong.
Ännu en gång talade hon.
— Du är en bra tös, sade hon, och du tar
dig nog fram och blir nog väl gift, om du ser
dig för. Men bliv i ditt land och föd dig redliga.
Det var mor Marits sista rediga önskan här
i livet.
Fyrtioåtta timmar senare låg hon i kistan.
Psalmboken låg inte sluten mellan hennes
händer, som annars är brukligt. Den var
uppslagen vid evangeliet på annandag jul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
